Återvandring framställs ofta som en fråga som står i motsats till liberalism. Men den motsättningen är långt ifrån självklar. Ett fritt samhälle förutsätter hög tillit, fungerande institutioner och människor som accepterar gemensamma spelregler.
Efter årtionden av stor invandring har svensk politik framför allt talat om integration. Språk, arbete och anpassning är viktiga delar, men de löser inte alla de problem som uppstått. Parallellsamhällen, klanstrukturer och långvarigt utanförskap försvinner inte bara för att politiken fortsätter använda samma begrepp som tidigare.
Här borde Liberalerna våga tänka längre. Den liberala uppgiften kan inte vara att försvara varje konsekvens av gårdagens migrationspolitik. Den måste vara att värna de samhälleliga förutsättningar som gör individuell frihet möjlig.
I en debattartikel på Riks argumenterar Andreas Feymark och Ernst Robert Almgren för att återvandring därför inte behöver stå i motsats till liberalism. Tvärtom kan den vara en del av en migrationspolitik som tar både frihet, sammanhållning och verklighetens begränsningar på allvar.
Läs debattartikeln i Riks: Återvandring – Liberalernas sista chans?